Nu VET jag

11 december

Your Majesty / Guv´ner

Matteprov - fint. Sen fick jag veta. Paul har märkt MIG. Kul! Nervöst! Spelade in blandband hemma.

Det gick ju rätt fort ändå. Vid tio idag stötte jag på Maria och Nicole i korridoren, och fick nyheter. Nyheter som fick mig hyfsat okoncentrerad när jag sen satte mig för att se en film på engelskan.
Han hade sagt mitt namn och klass. Där rök de sista promillechanserna att det skulle va nån annan än mig som han märkt. Det var skönt.
Gick ner från engelskan med kokheta nerver och med svaga ben, och mycket riktigt var han vid skåpen som jag befarat. Han hade en ny tröja på sig, och stod vänd åt hållet jag kom ifrån. Fick se honom i ögonvrån en kvarts sekund.

Nu VET jag att han vet att jag gillar honom och att han har vetat det länge, vad han nu menar med länge. Vad jag inte vet är hur och när han kom på det. Inte heller vet jag hur han ser på det. Nicoles ord,"Han var väl lite fundersam, han är väl smickrad när det är nån som tycker han är snygg", det låter ju inte så farligt. Då ogillar han mig väl inte i alla fall. Men jag fattar liksom inte att han inte är helt van vid att tjejer spanar in honom. Han är så snygg, jag tycker inte han ens borde notera om en sån trist typ som jag kollar in honom. Men jag är tydligen hans enda beundrare, så han noterar. Tanken på att han kanske letat upp mig i skolkatalogen och granskat mig får mig halvdöd. Men en omöjlighet är det inte.

Även om han inte är ett dugg intresserad av mig så tänker han nog på hur han är när jag är i närheten. Det har ju känts lite så, som när han satt och spelade med blicken neråt, hans röda kinder ibland. Gör verkligen lilla jag honom nervös?
Har i alla fall förkastat den gamla tanken om att han bara skulle tycka jag är en jobbig typ, hålla all distans han kan, och önska att jag ska låta bli att finnas till. Förbannat ologiskt tänkt. För det är klart att han blir lite smickrad, klart att jag roar honom lite, och klart att han inte vill göra nåt dåligt intryck på mig när han vet att jag iakttar honom.

Har fått en massa nerver i magen, och allt är lagom pinsamt, samtidigt som jag spänner av på nåt vis. Vet ju lite mer var jag har honom nu, har inget att dölja, inget att visa.

Han vet exakt vad jag tycker om honom, och det mår jag väldigt bra av.
Jag vet inte exakt vad han tycker om mig, och det mår jag kanske också bra av.