saknar brorsan

29 december

Dagssoundtrack: Låten vi spelade in

Tänkte åka till Maria, men mamma och pappa babblade i några timmar. Åt pizza hos mamma vid fem. Åkte hem sju, spelade in låt.

Nu är det faktiskt ganska mycket som känns lite meningslöst.
Efter en vecka av musiklyssning till fyra på natten, goda vegetarianmiddagar, trumkompskola och roligt tv-sällskap ska min brorsa åka hem igen. Jag kommer att sakna honom. Mycket. Jag tycker så mycket om honom.
Undrar om Lena fattar vilket flyt hon har som fått en sån kille. Det tror jag hon fattade när Nils spelade en låt för henne, en låt som jag hörde idag. En låt med fin text, tillägnad henne, en enormt varm låt. Hon grät då, berättade Nils.
En sån låt skulle aldrig en sån som Paul kunna skriva.
Fast egentligen vet jag ju inte. Jag vet inte om Paul är barnslig. Jag har ju bara hört det av andra. Jag vet inte om han är dryg. Jag vet inte alls hur han är som person. Men nu på sista tiden är det som om jag försökt leta fram alla hans dåliga sidor och förstora upp dom. Det måste vara en slags försvarsställning. Surt sa räven. Jag har väl lyckats övertyga mig litegrann i alla fall. Har ju lagt av med att dyrka honom och älska allt som är han. Känner det som att jag har en mer distanserad syn på honom. Men jag längtar väl lite tills skolan börjar, kanske.
Så spänd inför individuelltval-listorna. Tänk OM han skulle valt samma som mig, retorik. Risken finns, för det finns inte så mycket att välja på om man läst ut en kurs på hösten, så som han gjort. Men jag vågar inte hoppas så mycket. Det vore alltför enormt att få ha 100 minuters lektionstid med honom varje måndag och fredag hela terminen. Och dessutom i ett sånt ämne där det nog handlar mycket om klassgemenskap. Jag vågar inte tänka på hur det skulle kännas att stå framför klassen och prata när han ser på. Men inte tror jag att han valt retorik ändå. Inte riktigt hans stil kanske. Men vad finns det för alternativ? Data, teckenspråk, matlagning, idrott, matte C. Vad av det låter som hans stil?
Jag får se hur det blir. Hoppas, hoppas, hoppas, fast jag vet att jag blir besviken av det.