Är han inte denna gång mer rätt?

9 februari

Knäet illa än, men inte lika tror jag. Ska ta det lugnt, säger mamma. Halvtrist på översättningsteorin, sen gjorde jag undan alla mail jag skull. Hade fått från Thomas, den nya mailkillen, som inte är lika snygg och cool och därför känns rätt "lugn" att maila till. En riktigt verbal typ, faktiskt intressant måste jag erkänna. Som person alltså. Men jag har nog ingen lust att träffa honom, nog med sånt.

Hemma har jag pratat i telefon med mamma och lillebror, och sen åt jag mat, tvättade, och satt hos Jessica och såg på Fucking Åmål och pratade till klockan ett. Det var trevligt. Vi pratar rätt bra, tycker nog rätt lika om det mesta. Hon klarar t.ex. inte heller att hålla konversation med Rafael eller Anu. Känns ju skönt på nåt vis, fast synd om dem egentligen.

Jag känner hur förälskelseviljan bara stiger, och antagligen kommer att ha hunnit ta över mig helt tills på måndag. Och det känns just nu bara bra. Eftersom det ännu inte finns nåt som säger att det måste va meningslöst att bli förälskad denna gång, som alla andra. Så känner man kanske alltid, att han är så rätt. Men är han inte denna gång mer rätt än förut?

Och för en gångs skull känns det också som att går det, så kan det gå lätt. För att vi ar ett outtömligt samtalsämne gemensamt, för att det inte vore konstigt att bjuda hem varann för att kolla in demos och skivsamlinger, och för att man, när man kommit så långt, antagligen skulle veta var man har varann så pass att en klassfest skulle räcla till, mer än väl, för att bekräfta detta.

Men om det inte går, då är det jobbigt.