Knäet är alltså värre

10 februari

Kan man ha en härligare start på en dag än att vakna vid sex (efter tre timmars sömn) och tvingas gå upp för att det gör så förbannat ont att vara i liggande ställning? Satt i fåtöljen en stund, sen åt jag frukost vid åtta. Kändes helt absurt. Knäet är alltså värre. Ömt, sladdrigt och varmt. Jag har känt mig nästan sjuk, och less, och varit inne hela dagen. Läst lite, spelat in en skitlåt (bara gitarrer), kommit på en grund för en textlös låt, ätit rester, och tyckt jättesynd om mig. Allt känns så skräpaktigt. Utom kanske den där tanken på att bli kär då.

Jag är dum som bedömer så snabbt hur bra vi skulle passa ihop. Vad vet jag om det? Men faktiskt är det nog så att jag inte haft ett så här gynnsamt läge förut. Känns som att vi är på samma nivå på nåt sätt, han kändes liksom så lätt att börja snacka med, vilket ju måste bero på nån slags öppenhet från hans sida. Och nu är jag här i analyserandet igen... Det är inte bara mitt knä som jag borde låta vila.