Och själv ligger jag och suckar över banala saker

17 februari

Åt frukost. Stack till biblioteket och började med uppsatsen. Grepp om den fick jag nån gång i natt. Nu ska jag mest bilda mig och sådär. Legat och läst, spelat gitarr. Okoncentrerad. Så ringde mamma och berättade att Annas pappa har dött. I sängen, helt utan förvarning. Det går ju liksom inte, sånt händer inte bara, Anna ska inte behöva få ett sånt telefonsamtal en helt vanlig torsdag. Precis lika gärna kunde det ju ha varit nån av mina föräldrar, och det känns också så hemskt, det HÄNDER verkligen sånt där. Jag har haft så dålig kontakt med Anna på sistone också. Men skickade ett gästboksinlägg bara för några dagar sen. Innan. Allt i deras värld kommer ju att bli innan och efter nu.

Hur överlever man nåt sånt där? Så omänskligt, det kan ju inte gå! Och själv ligger jag och suckar över banala saker. Plugg. Halvdåligt med pengar. Jobbig nervös förälskelsemage och kass koncentration. Egentligen har jag ju allt man behöver. Men påminnelsen om att man kan förlora nåt gör ont.

Positivt ikväll är att jag inte känner ett uns av lördagspanik, utan är jättetillfreds med att vara själv. Och i förrgår som jag mådde så dåligt åt det. Den är ologisk, den där grejen.