Han är songwriter, killen!

8 februari

Helt FRUKTANSVÄRT ont i knät idag. Klarar knappt att gå i trappor. Fast jag haltade mig iväg till Vasastan och kollade porta i alla fall. Nu hade de dessutom en till kassettporta, mycket bättre, 800kr dyrare. Velade. Kunde inte få betänketid sa dom. Så jag slog till, på den dyra. Släpade iväg med den till föreläsningen, nöjd och glad. Var visst rätt tidig, men Tom och liksom-tjejen var där, så jag satte mig med dom. Sen kom lite andra också. Jag visade portan, förklarade vad det var. Tom var den mest impade. Han håller själv på och skriver låtar, men spelar in på datorn. Han är songwriter, killen! Och nu har jag alltså pratat med honom, och tycker han verkar bra, jag tror vi har saker att prata om och att vi kommer att bli kompisar.

Och han är söt. Jag kan bli kär i honom tror jag. Kanske skulle jag inte vara chanslös då. Han är intresserad av mig som person, som tjej vet jag inte. Jag vill ha klassfest. Jag vill bli förälskad.

Däremot vet jag inte om jag vill ha nån pojkvän. När jag drömmer och håller på, om att träffa nån, då är det bara första biten; första gensvaret, första hånglet, första yttrandet "jo, han är min pojkvän" som känns helt overkligt härlig, sen verkar det ju rätt tråkigt. Ska man hålla på och umgås med samma person då hela tiden? När spänningen är över, är det kul längre? Äsch, jag vet ju inget om det.

Testade portan, den verkar funka smidigt, fast min micksladd är paj. Har strängat om min gitarr. Mest känns det uppåt idag. Känns bra att han nån att ödsla lite tankar på.

Alltså, fatta vilken snygg grej att lägga upp sin nyköpta porta framför killen man spanat in men aldrig pratat med, och så visar han sig vara musikintresserad. Nån poäng fick jag nog där i alla fall.