Har man väl inte känt igen nån blir det så konstigt

14 april

Och där fick jag för alla mina scenarion... Åh vad jag satt och förbannade mig själv på sista tåget nu. Grejen var att jag på stationen i Gävle såg en kille som i klädstil, hår och kroppsbyggnad var typ Johannes. Fast med längre skägg då, så jag blev lite osäker på om det verkligen var han. Satte mig på en bänk, sen vet jag verkligen inte vad som hände. Det måste ha varit han, även om jag har så kasst ansiktsminne och det där skägget störde. Men vad hände i vänthallen? Ingen av oss visade att vi kände igen varann, och har man väl inte känt igen nån blir det så konstigt att fortsätta titta och heja efter ett tag. Det var verkligen HELT efterblivet.

Så där satt jag på tåget och tänkte att DÄR missade jag ju det där perfekta scenariot, 5 timmar på ett intercitytåg med honom, verkligen en chans att få se vad han är för nån.

Jaja. Hur som helst så repade jag när jag kom hem, då blev det ju distans till den där grejen. Vad bryr jag mig om honom när jag har mina band? Kristian var här en stund ikväll också. Kändes sjysst. Men jag vill inte vara tillbaks i fixar/plugg-krav, och ostädat och otvättat och ohandlat.