Att den ena är jättekär och den andra inte ett skit?

29 mars

Konstig jobbdag, Ellen hade åkt in till sjukhuset... så jag fick dra hem igen. Sen har jag hängt, gått ut med Rocky, snackat telefon med mamma. Och jobbat sen, var på Sahlgrenska. Väldigt lugnt.

Vissa stunder blir jag som klubbad i huvet, vet inte varför. När han stannar till vid mitt rum, frågar hur det gick att jobba, flinar åt att han haft en slödag, känner jag mig dödskär i människan märker jag plötsligt. När jag får så övertygande känslor får jag också svårt att tro att han inte skulle känna nåt alls. Han beter sig ju likadant som mig. Kan två personer som beter sig lika vara så olika att den ena är jättekär och den andra inte ett skit? Men jag är LIVRÄDD för att ändå börja tro och drömma nåt. Måste hålla det kallt, använda skallen, tänka kompispositivt.