Eftersom det var så fint där vid bäcken och vi drack vin

10 mars

Lättare morgonångest som dog bort i en trivsam frukost. Sen tappade jag och Kalle upp äppelvinet och gick ut i skogen med en termos av det (sådär som vi pratat om i tusen år). Satt där i en solbelyst glänta och myste, och hade det väldigt lugnt och bra. Hade jag velat ta upp nåt hade det verkligen varit läge. Men jag satt där och visste att "det kommer ju tusen såna här lägen igen... jag måste vara genomtänkt..."

Och sen när vi travade hem, lagade lite sedvanlig buffetlunch och så, tänkte jag att jag borde kanske ha greppat det där tillfället... fast egentligen var det lite väl. Hade jag börjat snacka där hade han nog trott att jag lade upp för en romantisk hångelstund, eftersom det var så fint där vid bäcken och vi drack vin och allt. Too much.  Och dessutom, vad vill jag med det? Jag vill ju fortsätta så här, gå på alla sjyssta hundpromenader sen utan att nåt känns galet. Men huvudfrågan är väl just den - måste det bli galet?
Om vi lyckas snacka om det sansat i ett bra läge blir det kanske bara skönt utrett och avspänt.

Ikväll jobbade jag hos Ellen, med Elsa, värsta tjöttanten så det var ju lite ansträngande pratmässigt men soft jobbmässigt.