Förtjänar han verkligen att jag ska tycka sådär mycket om honom?

25 mars

Haft en sån där kväll när jag inte riktigt fungerar nu igen. Karaoke i Fionas replokal - en sjysst grej såklart. Och jag hade inte dödstråkigt, men var obekväm, satt och önskade att jag hade haft andra kompisar där, eller att jag haft en pojkvän eller flickvän... Röjde inte loss på mina låtar som jag borde heller.

Annars har det varit okej dagar. Jobbade igår och fram till i morse, så inte mycket hemmahäng. Igår kväll, alltså en halv dag sen vi sist sågs, längtade jag så mycket efter Kalle att jag tänkte att det måste ju vara nåt fel... Känner inte riktigt lika nu, men visst är det nåt fel. Förtjänar han verkligen att jag ska tycka sådär mycket om honom? Vad är det som är så bra med honom, varför lessnar jag aldrig på att umgås med honom? Det skulle ha gått över för längesen om det bara berodde på att jag var kär. Men ändå, varför är han den viktigaste personen i mitt liv just nu? Jobbiga tramsiga självupptagna Kalle, hur blev han roliga charmiga intresserade Kalle som jag har så mycket gemensamt med att det typ är det mesta?

Imorgon kommer hunden.