Jag som alltid är på

7 mars

Och så ett lätt bakslag igen efter känsloöverstyr "hjälp... har jag varit för uppenbar och på? Dags att krypa tillbaks till tryggmarken..." Men egentligen grundas det kanske bara på att han var kort och jag pratig när vi möttes på gatan idag. Fast när tankarna väl kommer dyker det alltid upp liknande bilder i skallen, och jag blir skraj för att det verkligen är jag som alltid är på. Lätt att glömma att jag faktiskt vet att han tycker om mig, att jag betyder nåt, att han gillar att jag gillar honom. Han vill ha det så här.

Imorgon ska vi ta oss till Malmö, förhoppningvis, jag, brorsan och Nova. Vårt sjätte gig.