Suttit och gjort en festaffisch hela dagen

17 mars

Idag har jag och Kalle (undrar hur många "jag och Kalle" det finns skrivet i min dagbok om man räknar) suttit och gjort en festaffisch hela dagen, typ 5 timmar. Vi gjorde collage och det blev skitkul, tycker vi i alla fall. Sen så vet jag inte var jag gjorde ikväll, inte mycket i alla fall. Blir rätt lite folk på festen imorgon, kanske skönt på sätt och vis, greppbart. Inget raggande för mig blir det, men det gör väl inte så mycket.

Det känns fortfarande bra och lugnt. På ett annorlunda sätt än tidigare avkänslade perioder. Då har det ju känts typ "Oj, jobbigt, lägg ner, okej då... men vad tråkigt det känns" och så hade varit avlugnat tills att det blivit nåt kul igen. Skillnaden nu är att det är kul som det är. Vi hade skitkul idag, vi ska fortsätta med det, jag gillar honom sjukt mycket, och det är ömsesidigt, och fortsätter. Det behövs ingen "är det nåt"-spänning. Varför fattar jag det här först nu?