"Vad skulle bli dumt/konstigt av att prata?"

15 mars

För en stund sen ringde jag till Lotta för att bjuda henne till festen. Och vi snackade ju en del, dock väldigt behindrat från min sida pga en dataspelande Kalle i Håkans rum, och att jag inte pallade sätta på musik och stänga dörren, för att det vore för "uppenbart", jaja... Hon undrar i alla fall varför jag inte snackar, "Han tycker ju om dig, märks ju skittydligt, vad skulle bli dumt/konstigt av att prata? Konstigare att gå och dra sådär". Men sen lade vi på, outtömt. Och jag satt ute i vardagsrummet och tänkte i en halvtimme, och kände att NU var verkligen läge, inte varit så nära förut. Men det gick inte ända fram. Jag frågade bara hur dataspelandet gick.

Dock inser jag nu hur det ska gå till. Ett snabbt och plötsligt påhopp, "nu tar vi ett snack", i en lugn vardagssituation. Inte en promenad, inte en trivsam middag, inte nån situation som är på nåt sätt fin, inget segande och tystnad och utväntande... Det blir för allvarligt då. Näe, ett rakt på sak impulssnack. Kommer det att ske alltså? Då kan det lika gärna bli snart. Men just nu är jag för hungrig.

(Senare)
Nu så har vi haft tre personer här på rumskoll. De kändes bra alla tre, trots riktiga bofissituationer, den ena värre än den andra.

Jag blir så less när Kalle börjar babbla om att han "kan nog inte bjuda den där tjejen på festen för hon stötte nog på mig sist, vad jobbigt!". Tycker han jag är lika jobbig? Fast jag stöter väl inte mer på honom än vad han gör på mig, dessutom har jag tusen gånger kommit fram till att han tycker inte vår grej är jobbig, han livnär sig nog lite på den precis som mig, som det verkar i alla fall. Men blir jag jobbig om jag drar upp det? Även om jag säger att det är rent FÖRBJUDET att låta det bli en jobbig grej. Åh vad jag vill snacka med Lotta mera. Får ringa henne igen.