Som att han knappt vågade lägga sig ner

13 mars

Mm, jag och Kalle hade grymt trevligt igår, och det har vi haft idag med. Har bakat pizza. Senare ikväll (efter att jag slutfört låten "Headshaker" till sist) såg vi Populärmusik från Vittula på Håkans rum. Sjysst, en ursäkt att trängas lite på sängen tyckte jag, men det tyckte inte Kalle, kändes som att han knappt vågade lägga sig ner. Sån där distans känns jobbig. Dock har jag ju varit med om situationen förut, och han som var rädd då var ju faktiskt väldigt sugen på att ligga nära mig egentligen. Fast nu blev det varsin kant utan minsta snuddning, och jag låg bara och tänkte på hur lätt det vore... Och det är skumt vad mycket jag kan få ut av att tänka, hur starkt det kan kännas...

Som när vi hängde över ett korsord igår, och hans ansikte var nån ynklig decimeter från mitt, blev helt yr av den hisnande tanken att jag helt enkelt skulle kyssa honom. Att vara så nära. Men det är klart jag aldrig skulle. Det vore katastrofdömt.