Djupjaget och flummjaget

21 januari

Körde tidningen. Kallt. Välte bara en gång med cykeln. Ingen såg det. Läste ut "mina drömmars stad". Det var en bok bara.

Jag har som två jag. Ett flummjag, som egentligen är jag, som jag ska vara när jag är avslappnad. Och så ett djupjag som är hela gröten. Djupjaget finns väl alltid där mer eller mindre. Oftast ligger de sida vid sida.
När man blir kär plötsligt, eller när nåt skitkul händer, hänger inte djupjaget med i svängarna. Då får flummjaget regera ensamt så länge det orkar, medan djupjaget vilar för att plötsligt ta över allt, och skicka flummjaget nånstans i fjärran, dock tillgängligt. Så småningom går de ihop igen, och växlar lite hit och dit.
Just nu är det flummjaget som leder rätt så bra. Det känns rätt starkt. Djupjaget kröp fram en aning igår, men drog sig tillbaka när situationen blev en annan. Det värsta är att de två tar ut varann. När man är fruktansvärt uppåt tror man att det inte finns nåt djupjag alls, tror att det för alltid runnit bort, och glömmer det. Det blir ledsamt sen. Är man rätt nere vill man gärna försvinna i sköna tankar, men när man är hypernere, då är flummjaget som uppslukat, det hittas ingenstans.
Mitt flummjag kommer kanske att börja dra sig tillbaka snart, jag vet inte. Det kan ju inte va tänkt att livet ska va så här skönt hur länge som helst. Men jag tror att mitt flummjag känt sig ganska nedtryckt ett tag, och därför legat på så bra den här veckan. Och djupjaget, gröten, tog väl första bästa tillfälle att vila.
Det här är en filosofibok va?