19 januari
Turdag skulle det va, näe. Men en vanlig bra dag. Historiaprovet gick dåligt. Varit hos mamma och Maria. Pratat med Pappa. Osv.
Min enda oro den här veckan har varit hur länge mitt skitbra humör ska hålla.
Jag är glad idag också, i alla fall. Nu är jag som när jag just börjat kolla efter Paul, för c:a 2 månader sen, glad, längtande. Och lite borta. Men ändå distanserad, jag dyrkar honom inte längre tror jag.
Nu känns det som att "Åh, en massa veckor när jag får se han varje dag, va ljuvligt", men vet ju att det inte blir så. Tanken är bara ljuvlig just nu. Men att få låna hans ögon ett tag ibland blir kanske livets strävan, åtminstone några dar till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar