En tryckande jul

22 december

Den här julen blir en konstig jul. Stämningen härhemma och även i stallet hos vår otrevliga häst är hyperspänd. Det lyckas gå förbi mig, en del av det, men det känns tryckande hur som helst.
Orkar inte, vill inte. Men måste ju vara här, gå igenom det, åka till min förbannade häst och försöka få den att sluta va en sprättig åsna varenda himla dag, lyssna på föräldrarnas konflikter och bry mig.
Orkar inte, vill inte, måste. Så fatta hur skönt det är att kunna spänna av och tänka på Paul ibland. Men jag är inte lycklig längre. Det väger för mycket på den andra sidan, så det är ju tur att Paul i alla fall står på den rätta sidan och väger upp lite. Jag ska väl klara det här.