om du hade ett flygande öga

28 december

Tråkigt humör. Känner det direkt på morron. Då vet man vad man har att vänta av dagen. Ingen lust att gå upp och äta frukost, hungrig, men har ingen lust att äta. Ingen lust att ligga kvar här heller. Blä. En sån här dag, slö, utan fysiska krav, bara ta det lugnt hela dagen, en sån här dag kan man ju tigga och be om ibland. Men inte idag. Idag skulle jag hellre ta bussen till skolan.
Nu vill jag bara se honom.
Nu är han en gud för mig.
Nu känns han bara overklig, den där helt normala killen.
DET ÄR SÅ KONSTIGT!

Om man tänker sig att någon tråkig naturare skulle kolla in mig, och så tänker man sig att han skulle tänka allt det här om mig, då förstår man. Inte ett skit.

Paul Moberg, vad är det med dig? Hur kan du få mig så sinnesförvirrad bara genom att finnas till?
Du, Paul, just du, hur knäpp skulle du tycka att jag var om du kunde läsa tankar? Om du hade nåt slags flygande öga som flög från stan eller var du nu är, och hit, och in bland dessa sidor?
Tur att du inte vet vem jag är i såna fall. Du skulle inte ens veta att jag går på din skola. Tur.
Ja helvete, vad skulle du tänka?
Paul Moberg, jag känner ingen Paul Moberg, ändå finns namnet i min skalle hela tiden. Snart kommer jag väl av misstag och inkördhet att säga HANS namn när någon frågar efter mitt. Snart kommer jag väl att skriva ES1b i stället för min klass på nåt prov i skolan.
Paul Moberg, Paul Moberg, Paul Moberg, hoppas du inte har patent på ditt namn, skyddat från användande av utomstående, för då ligger jag risigt till PAUL MOBERG!