toner från Green mind

2 januari

Är med Henrik när Pappa skjutsar iväg Sunna. Gör väl inget mer. Promenad med Pappa. Ser en film på TV. Lyssnar på Dinosaurbandet och får en Paulkick.

Lyssnar just nu på ett band som för mig rakt in i rätta stämningen. Dinosaur jr-bandet är för evigt förknippat med Paul. För att jag har lyssnat på det vid starka tillfällen. Nerviga känslofyllda tillfällen när jag bara suger i mig musiken. Just nu samma låt som jag hade i lurarna sittande i cafeterian när han var vid skåpet utanför, och slutligen gick hem, och jag satt där, åt på en macka, stirrade framför mig, desperat, desperat, deprimerad. Den låten blir aldrig mer så neutral som den var förut. "Hey, get out of my mind" exakt vad jag tyst sa till honom vid det tillfället. Det är konstigt det där med musik, är det bara rätt musik kan den få en att darra, stanna upp i livet, förflyttas i tiden. Men hur som helst njuter jag av de känslosvallningar musiken ger mig just i detta nu. Just nu vill jag ha allt som har att göra med Paul. Längtar och darrar. Kallsvettas. Men att musiken ger mig en sån underbar nervchock just nu måste bero på att jag inte hört den sen jag den där fina onsdagen stängde av freestylen efter att ha gått hem från busshållplatsen. Så jag återupplever stämningen på något sätt. Han finns inpräntad i tonerna. Älskar tonerna. Och måste skriva, skriva och skriva tills de tar slut, för jag måste på något sätt få utlopp för mina känslor. Tuggar sönder pennan. Och hjärtat beter sig som om jag just skulle ha gått förbi honom eller något i den stilen. Andas sådär snabbt och tungt. Och kan inte göra annat än stirra framför mig. Men älskar det här.

http://open.spotify.com/album/5HiuhXPKoqX0UThOvGuTKd