biter på pennan

17 april

Dagssoundtrack: My revolution / Papas Fritas

Dödligt rastlös och sprängfylld. Kär. Bra dag, draman var kanon idag. Sen musiklyssning, TV, penntuggande.

"Så du är tänd på Roddan?"

Dagens informationserövringar: Kallas Roddan. Är skitbra i matte, och de andra ämnena med (var i alla fall det när Susanne gick med honom på mellanstadiet), och snäll.

Inte sett honom idag, bara en sekunds skymt. men dan har varit bra ändå. Draman flöt på som aldrig förr. Skitkul! Och så är det faktiskt rätt trevligt att känna sig så här rastlös och halvborta.
Vad han har ändrats i mina ögon. Vad beror sånt på? I december var jag bara sur för att han fanns. För då var han ibland lik Paul bakifrån, jag trodde det var han, så när han vände på huvet blev jag så besviken. Tänkte aldrig tanken att "han var ju söt fast han inte var Paul", förrän nån gång i slutet på januari. Då var han lite söt, senare blev han lite sötare, och nu... Knepigt att han varit samma kille hela tiden. I alla fall är han nog en kedjereaktion, för jag hade nog inte upptäckt honom om inte Paul funnits. Eller? Paul är borta nu. Skulle jag råka hamna i supergloläge på Paul imorgon vet jag faktiskt inte om jag skulle kolla på honom. Men det tror jag.

Rädda mig innan jag sprängs. Det är så det känns nu. Jag har kramp, darrar, helt oförmögen att slappna av. Känslouppror. Jag har i alla fall inte fått hjärtfel än.
Tror du jag kunde somna igår kväll? Och tror du jag sov skönt i morse? Hur stor del av min frukost tror du jag lyckades äta upp? Allt är så karaktäristiskt så det är komiskt. Men jag kan väl få va lite kär nu.

Vad jag tuggar! Tuggar och biter på pennan så plastbitar lossnar. Och det enda jag kan göra för att få utlopp för min rastlösa energi är att tugga, tugga och tugga, och skriva. Och babbla. Nu vill jag prata med pappa för han är den enda som finns tillgänglig. (Maria är ju utomlands, annars hade jag nog måstat ringa henne) Pappa fattar aldrig att jag vill prata och prata för att så småningom komma in på rätt ämne. Men det är ganska onormalt att överguvudtaget vilja prata med sina föräldrar om sånt. Fast jag måste ju. Jag blir så förbannat pladdrig när jag är kär, så man tar vad man har. En bok går ju också att prata med i nödfall, som synes, men den svarar inte...
Nu ilar det i tänderna. De gillar inte plastpennor.
Torsdag imorrn. Först matteprov, sen svenska, och betygprat. I historia och samhälle ligger jag risigt till. Men man kan inte få sämre än godkänt hur dålig man än är.
LUNCH sen. Härligt, underbart, otroligt. Men det blir väl säkert fel på nåt vis så jag bara får se ryggen på han. Historiaprov, där ligger jag risigt till ordentligt. Men det är bara att göra om det en annan gång.
Jahapp, sen är det bara tyskan kvar. Läxa som jag inte läst på. Vilken hård dag. Men jag längtar redan efter den. Om du bara visste hur du påverkar mig, pojke, bara genom att finnas till och se söt ut.

Min far har dålig stil. Pratar i telefon varenda jävla kväll ungefär, i timmar. Den enstaka gång han inte gör det måste han gå och lägga sig tidigt för att han fått sömnbrist av alla andra sena kvällar.
"Vad du pratar" "jag vet"
Jaha, vet han? Gubbjävel. Menar det inte, men mår bra av att få skriva det för nu är jag irriterad.