äckelklump

25 april

Dagssoundtrack: Fat skeleton / the Bear Quartet

Hemskt blä humör idag också, utom 5 minuter. Det var efter att han gått förbi mig. Rätt så kär. Ej ridning. Slöat hemma.

Vad jag mår dåligt nu, Usch. Hela dagen har bara varit en äckelklump. Med bara ett skönt avbrott. Det var efter engelskan, hade varit i en studiecell, skulle tillbaka till klassrummet för vi skulle nog sluta. Då kom han därborta i korridoren. Ojdå. Jag gick in i klassrummet, men sen gick jag ut därifrån igen, jag måste ju bara. Precis i rätt sekund, han skulle just gå förbi. Nu såg han lite på mig, vände sig faktiskt lite. Sen hade han gått iväg, och jag stod kvar och såg säkert dum ut, visste inte vart jag skulle ta vägen, låtsades kolla utåt nån korridor, gick sen in i klassrummet igen. Får man sluta nu, tänkte jag förvirrat, tog mina böcker och gick, och var fullständigt upprymd, en så mjuk och bekväm avtrubbad sinnesstämning. Men det var ju inte länge. Några minuter senare satt vi i klassrummet igen, Ramona hade fått nån liten lapp av Nettan som hon skrattade ihjäl sig åt. Hon lät Johanna läsa, hon skrattade också.
"vad är det där?" sa jag .
"Äh, inget" sa Ramona och stoppade undan den. Och jag lade ner. Lade undan mitt lyckorus, och var tillbaka igen, tillbaka i den tunga verkligheten.

Det är senare nu, klockan är halvnio, och jag känner mig lite bättre. Inte bra. Det känns i alla fall bara skönt att tänka på Hans, det gjorde det inte igår, då var det inte kul att va kär. Nu är det det. Jag blev väldigt nöjd idag på de korta sekunder jag fick se honom. Jag har en minneslucka just dom sekunderna, som jag så ofta får vid såna tillfällen. Du vet, kontakten med intellektet bryts av, krasch. Minns mest nån slags känsla, och känslan säger att ingen sötare kille finns på denna jord.
Det känns nu som att jag kommer att må bättre imorgon än vad jag gjorde idag. jag hoppas bara att jag inte har fel, för jag pallar inte en dag till känns det som. Imorrn kommer jag inte att få se Hans heller.