Man blir kär i musik

31 mars

Dagssoundtrack

Idag har varit en sån där slö, lite trist dag. Städat lite, pluggat lite prov m.m. och körde tidning såklart. Fick skjuts, vi har snöoväder nu i flera dar.

Musik är varierat.
Pavement och Archers of Loaf tillhör kategorin "hyperförbannat glädjande vid bra humör". Fugazi och Lungfish är kul och självkänslostärkande vid ok humör. Red house painters, Palace, Dinosuar Jr och nyare Bear Quartet är njutbart sympatiskt vid neråthumör. Nyaste tillskottet Sebadoh placerar jag in tillsammans med Sammy och äldre Bear Quartet i kategorin "höjande av halvblä humör". Och så finns det ju de nostalgiserande, fIREHOSE, Ass ponys, bob hund, brorsans slackerblandband.
Musik är underbart. Det tyckte jag inte för två år sen. Svårt att förstå nu.
Man blir kär i musik. Jag har varit stabilt kär i Bear Quartet sen i somras. Men det hindrar inte att jag blir förälskad då och då. Som nu. Sebadoh, vilken underbar musik. Den finns i skallen hela tiden nu. Som att gilla en kille. Det finns paralleller. Men musiken äger man på ett annat sätt. Det är skönt.
Jag har ovanlig musiksmak, men den är så oegen den kan bli, för allt jag lyssnar på kommer från min bror, han bara sätter den framför näsan på mig, och jag tar hungrigt emot det. För det är ju så bra. Nu är jag inmatad på den här lite udda musiken (udda för att va tjej som går samprogrammet och har jeans och skjorta i alla fall) och jag är hyperstolt över min musiksmak, antagligen för att jag ser upp till brorsan så hemskt. Men ändå är det min smak. Och jag är ingen radiolyssnare. Det känns bra. Men trots allt känner jag mig lite bluffig när jag låtsas ha "egen" musiksmak.