En gubbe har dött

14 april

Dagssoundtrack: Show me the way / Dinosaur jr

Cykelmorron. Sen spelade jag trummor, hörde musik, åt mat, läste spökhistorier för Henrik, läste den där lättlästa King-boken.

Känt på dom lite mer, trummorna. Men jag gör nog säkrast i att ljuga lite för brorsan och säga att jag knappt tränat ett dugg. Då tycker han kanske inte att jag är ett lika katastrofhopplöst fall som jag är.
Så fort jag ändrar nåt i det där grundkompet blir det bara trassel, så usel koordination. Så fort jag försöker tänka på en kroppsdel blir en annan bortglömd och gör som den vill.
Men det är som med ridning. Som med allt, förresten. Plötsligt flyter det, allt bara funkar av sig själv, och man svävar - i några sekunder. Sen blir det otakt igen. Det är som några steg fyrtaktstölt innan grisepassen kommer in igen. Och det är den korta stunden som gör att man orkar fortsätta.

Nu var det nästan kul. Bättre än igår i alla fall.

Idag har en gubbe dött. En tidningskund. Gammal gubbe på ålderdomshemmet. Ingen mötte mig vid dörren. "Hallå", sa jag, "hallå", sa en tant som jobbade där. "vem är det?" "Tidningen" sa jag. "Tidningen..." sa hon, och jag fattade på en gång. "Är det till Gunnar Grundberg? Han har just... ja jag tar den väl den här gången då" sa tanten. Hon var inte ledsen. Men lite, ja, påverkad av det kanske.
Skulle aldrig kunna jobba på ålderdomshem. Sjuka gamla människor utan framtid, som tappat sitt liv redan och snart ska dö. Det vore som att jobba på ett sjukhus för döende aidssjuka. Men de har nog fryst in sig lite, den där personalen. Så de inte ska beröras så hemskt.
Vem kommer att minnas den där gubben om ett år? Inte jag. Jag har glömt honom imorgon. Och så tänker man inte, men det är faktiskt bra att jag har fått en kund mindre, för det är så nätt med tidningar nu. Och man vill ju inte säga ifrån om tidningen inte räcker till alla, då är det bättre med naturlig avgång så att säga. Nu är jag läskigt grym. Men det är sant. Han har dött, vad bra. Fast visst överdriver jag lite när jag säger läskigt grym. För han tyckte säkert det var skönt att dö.