mitt livs värsta sommar

28 april

Dagssoundtrack: Kennel district / Pavement

Sov knappt från fyra, ont i magen. Efter tidningen tänkte jag sova lite. Sov till halvfyra på eftermiddan. Sen varit slö bara. Fixat lite med tidningsgrejer.

Idag var det mycket skönt att cykla med tidningen. Det kändes som en sommarmorgon med solsken och fågelsång. Men det gjorde mig inte glad, bara deppad. För det kommer att bli en ensam, desperat, grubblande, ledsen sommar. Maria ska va på språkresa en hel månad. Vad ska jag göra? Mamma och Pappa och Henrik är ju inte kul sällskap hela tiden. Och nu är det ju värre också, nu har de ju sina, på sina håll, som de väl vill vara med hela tiden så man kommer att känna sig väldigt i vägen fast de säger att det inte är så. Näe, jag vet inte hur jag ska palla riktigt. Nu känns det tungt. Blir det här mitt livs värsta sommar hittills? Jag kan ínte se nån annan utgång i alla fall.

På fredag blir det hemskt.
På fredag blir det kul, säger väl de flesta andra av Bromangymnasiets elever. Gymnasiefest alltså. Ska va med den här gången. Det är inte för att jag vill, och tror att det kan bli kul, utan bara för att jag vill tvinga mig själv, jag måste gå nu. Alla går. Men egentligen hoppas jag att det blir slutsålt innan jag får nån biljett.
En gymnasiefest - hur kan den va kul? För en sån som mig alltså? Nej, kul blir det inte. Bara att hoppas på att den inte blir så hemsk som jag föreställer mig.
Önskar jag kunde se in i framtiden, nu vill jag ha söndagkväll nästa vecka och se hur jag mår då, om jag blivit totalt knäckt.
Fast vad kan egentligen hända som är så hemskt då? Jag vet inte. Jag vet ingenting.