Att man väl ska njuta av det där oklara

22 februari

Var på museum med Emelie. Trevligt. Men synd att inget möte blev av. Sen for jag hem och det blev en del häng och snack. Kristian hade funderingar om shopping och underklädesreklam. Det är bra när han funderar, får en att tvingas tänka till och fatta vilka argument som håller och så.

Sen drog folk. Thomas ringde en sväng. Han var väl halvtråkig att prata med, förstår alltmer att det inte kunde funka mellan oss. Men kan vi vara kompisar? Jag vet inte. Har fortfarande nåt slags skuldkänslor.

Lagade gott käk, och hade det lugnt och skönt, spelade gitarr, lärde mig nästan Sounds of silence.

Nåt Emelie sa när jag snackade om läget just nu är att man väl ska njuta av det där oklara, som ju kan vara rätt kul. Det är nog det jag gör också. Jag kan spänna av nu, är inte sådär jobbigt besatt som förra veckan, utan mår just bara bra, och gillar vetskapen att jag får träffa honom varje dag, gillar att fortsätta smådrömma.

Men jag känner också nu att jag nog är ganska nöjd med pratandet och lirandet, att jag inte jättevill nåt mer.