Så som han är mot mig

14 februari

Nu börjar kroppen komma in i det också. Vaknade tidigt. Hade svårt att äta frukost. Sen var jag rastlös ett tag, men ville åka med Kristian in till stan, och så blev det. Fikade lite.

Sen var det matlag. Där ett tag vid matbordet var jag nästan övertygad. Så som han är mot mig, så uppmärksam och nöjd över att sitta och prata just med mig där vid bordet... sån kan man väl inte vara om man inte är intresserad på lite mer än kompisnivå?

Sen var jag deppig ett tag på rummet för jag trodde att han var med nån tjejkompis borta nånstans, men det var han inte. Sen lirade vi i bastun och snackade, och Emma kom insläntrande sen som vanligt. Jag blir alltid tystare då, och det blir lite tråkigare. Vid fyra satte vi punkt i natt. Vilken härlig dygnsrytm man får...

Jag får inget att gå ihop just nu. Han vill göra så mycket med just MIG, trots att han har en massa kompisar och spelkompisar med. Känns ju som att antingen är det som typ bästa kompis han vill ha mig. Eller så nåt på en annan nivå... Och båda två är stört omöjliga för mig att ta till mig eftersom båda alternativen innebär att jag skulle vara väldigt bra och bättre än en massa andra.