Tills jag sa "får jag en kram"

25 februari

"Du får till ett" sa han när jag gnällde över att alla skulle lägga sig så tidigt. Blev lite längre.

Vi låg på hans madrass och lyssnade på låtar. Pratade om diverse, bland annat om ifall vi hade kramiga kompisar, typ... Och där låg vi, lite snuddande vid varann men inte mer. Tills jag sa "Får jag en kram". Och fick det. Och den var ingen kompiskram. Och den blev lång.

Så nu är läget sånt här. Bitarna på plats, men känns som att det innebär mer kaos än nånsin. Vad blir det av det?

Han verkar vilja vara förnuftig. Så det blir säkert så. Men hur det än blir så lär det bli nåt skumt av det hela. Men det är kul att inse att man som vanligt tolkat alla signaler underskattande. Det har ju varit så glasklart egentligen.

Undrar om jag verkligen kan sova nu fast klockan är fyra?