4 februari
Och så hände det bara. Jag fick ett rum i Kollektivhuset. Nu känns det nästan jobbigt. När jag har band, och kollektiv, och häst, och feministkompisar, och bra ryck-in-jobb, vad ska jag då ha att gnälla över? Vad ska jag kunna skylla på om jag inte mår bra och är glad och har ett skitkul liv?
Det där är nog ett dumt sätt att tänka. Varför inte luta sig tillbaka lite i stället, vara glad? Nåt NYTT. Så skönt.
söndag 4 februari 2018
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar