Hör jag honom lägga ifrån sig gitarren

18 februari

Dock beroende, trots allt, av att träffa honom en stund i alla fall. Men vi kan vända på det och fråga mig samma som jag undrar om honom. Är det HONOM jag gillar eller är det till stor del den uppmärksamhet han ger mig?

Det är skönt att åka hem med en sen vagn och vara säker på att nån kommer att komma ut och vara sugen på en pratstund så snart han hör att jag är hemma. Tvärsäker. Och visst, så snart jag slår på stereon hör jag honom lägga ifrån sig gitarren och sen knacka på min dörr. Och visst är det trevligt.

Sen nämnde han själv ikväll att han har så mycket mer tjejkompisar än killkompisar, och att Karin tror att det är för att han är så "sitta och prata-glad". Så kanske är det bara sån där han är. Och jag är nån i mängden, som dock finns nära till hands eftersom vi råkar bo ihop. Men sluta analysera nu och skaffa ett eget liv!