Misstänksam över vad det är han gillar hos mig

17 februari

Ja det känns nog bra nu. Okej, förälskelseruset dog. Men jag är i och med det inte lika utsatt längre, har mer kontroll, slipper sätta honom så högt. I och med att jag fick omvärdera honom efter vad jag hörde igår har jag nu kunnat göra det på flera plan. Lite för mycket babbel. Lite för självcentrerat. Kanske inte SÅ intressant som jag tyckt. Kanske lite väl nördigt att spela dessa Manu Chao-låtar om och om igen. Han har fallit från fantastisk till okej.

Blir också mer misstänksam över vad det är han gillar hos mig. Är det MIG eller är det den uppmärksamhet jag ger honom? Känslan av att nån gillar och ser honom, är villig att snacka så snart tillfälle ges? Sån kan ju jag också vara ibland, låta mitt ego må bra av att nån verkar gilla en.

Sen jag flyttade in har han faktiskt inte missat några chanser att umgås med mig. Allt från att ta initiativ till att hämta mitt bord i källaren till att dröja sig kvar i köket när jag brer skorpor. Konsekvent, inga tillfälligheter. Men varför? Är svaret uppmärksamhetstörst så innebär det en rejält stor sådan. Men om det är så, så måste jag lägga ner att vara som nu, och ge av denna uppmärksamhet. Annars är det förnedrande.

Det alternativa svaret vore att han bara gillar hemskt mycket att umgås med mig. Och hur kan man gilla det SÅ mycket om man inte är typ en aning intresserad? Det vet ju jag hur fokuserad man då kan bli på en annan person. Slutsats: Antingen uppmärksamhetstörstar han en massa och har hittat en törstsläckare, eller så är han också lite förälskad. Hur ska jag kunna veta vilket?

Han har sjunkit en del. Men är fortfarande hemskt söt när han ler. Därför har jag väl fortsatt typ som vanligt. Men jag är inte blint kär längre, och det är bra.