Det går käpprätt åt ett bra håll

27 februari

Körde igång med uppsatsen. Jobbigt! Suckade och blev hungrig, det gick inte länge alls. Sen var jag hemma, handlade, lagade käk. Ullis kom mitt i disken och fick äta mat. Sen satt vi och åt semlor, lyssnade på skivor och pratade liv, tills hon åkte hem. Trevligt som alltid. En riktigt bra kompis är nog värd mer än en massa halvbra i alla fall.

Snöstorm ute idag. Och nej, jag kan nog alltså inte skylla på vårväder att jag går omkring och är myskär och jättenöjd över att vi ska jobba med vår övningsuppgift imorgon efter lektionen. Bara skönt på nåt vis, trivsamt. På samma mellanstadievis som jag tyckte det var trevligt att åka skidor eller göra specialarbete med han jag var kär i då, när jag var elva. Och därför älskade att gå till skolan. Är väl bra att man kan känna så för nån dag. Det är ju inget jobbigt med det. Men det blir det  ju kanske ifall man börjar vilja alldeles för mycket och måste acceptera en hopplöshet, chanslöshet. Inget jag behövt ännu. Går bara och hångeldrömmer titt som tätt, och generas av tanken på tankeläsare. Mitt livsmål just nu är känslan av att sätta kärlekstemablandbandet i stereon och avnjuta det till fullo. Kan låta som ett mysko livsmål. Nä, mitt livsmål är det nog inte, men nåt jag ser fram emot.

Ändå är det så att i och med denna plötsliga pubertala känslovändning fattar jag att allt ligger öppet, det är inte alls så att "blir det inte nu så blir det aldrig", eftersom jag fattar att jag hade extremt svårt med killar förr, och nu har det släppt och kommer att betala sig. Det går käpprätt åt ett bra håll. Så måste det vara. Och känns det bara LITE bra imorgon, då åker blandbandet på.