Han är så förbannat lugn

5 mars

Kär. Mm, det är så. Och var helvetiskt nervös innan pragmatiken. Satt där och pratade med John och Magnus, och blev  totalbesvärad när han kom, satt och kände mig skitdum. Men det lättade väl sen på rasten när vi pratade kort om hosta, uppsats, pengar, och sen satt vid samma bord under resten av rasten. Som vanligt. Han är så förbannat lugn, och helt trevlig, medan jag är nervös och blir nästan kylig. Som sen, när jag gav honom taxipengarna. "Sjysst", sa han och log. Själv sa jag inte ens hejdå. Hur smart är jag? Vad jobbig jag är. Satt förstås och kände mig miserabel hela kvällen i datasalen. Mailade en massa, satt och stirrade en massa, skrev en aning. Hemma efter elva, fått 9 läskiga tomma telesvar.

Har bestämt mig för att snacka med Axel på onsdag, det är väl det enda vettiga. Om jag nu känner nåt för honom, och det gör jag ju tydligen. Fakta är att han tycker att jag är sjysst och gillar mig som kompis, samt att han i bakfullt tillstånd tänder på mig. Han kan ju inte tycka att jag är knäpp om jag då stilla frågar om det finns nåt mer.

Men det är det där med att han verkar så oberörd. Får mig att tänka att han inte bryr sig ett skit, det var bara en grej, killar är såna att de gillar sex och egentligen är jag ju alldeles för ful för honom. Det skulle vara jobbigt att få veta. Skulle kunna förta rätt mycket av det roliga med klassgemenskapen ifall jag skulle tvingas gå och känna mig i olyckligt-kär-underläge, särskilt som han varit en av mina bästa kompisar i klassen. Men tar jag inte tjuren vid hornen kommer jag att fortsätta gå och fundera och spänna mig.

Då och då kommer det något glädjehugg mitt i det miserabla. När jag kommer på var jag är just nu, att saker börjat vara allvar på ett helt annat sätt, inte längre det lilla hemliga trånandet efter ouppnåelig underbar kille. Det var nåt med sättet Jenny sa i telefon när jag berättat "Men... är det nåt på gång då?" och mitt ovanliga svar "åh, jag vet inte" i stället för mitt vanliga "Näe".

Tänk om han VILL ha mig då? Läskiga tanke att tvingas lära sig hur man är när man är flickvän... Näe, vågar inte hoppas nåt. Men tänker våga ta ett snack.