Övertygad om att det är helt kört

9 mars

Tog det riktigt lugnt och skönt under morgonen. Köpte hostmedicin, myste åt kontoutdrag (19000), och gick på föreläsningen. Axel riktigt snygg idag... fattar inte det där. Satt och gjorde övningar sen igen. Jag satt mest och hostade.

Gick hem, laddade krafter för att orka gå och handla. Lagade spaghetti och sås som jag ändå inte fick i mig. Har nog gått ner ett par kilo senaste veckan, men vad gör man när man inte orkar äta? Känner mig lite övergiven. Ringt och snackat en stund med Maria trots att jag bara blir hostig av pratet.

Är lite less, bara för att jag idag satt och tyckte att han var så söt så är jag också helt övertygad om att det är helt kört. Han vill väl ingenting med mig, och vi fortsätter väl bara vara halvkompisar eller nåt... Att snacka ut känns ju för sent nu i alla fall. Enda hoppet står, paradoxalt nog, återigen till öl. Skrev väl nånstans här innan "jag tror öl är lösningen". Då innan den kvällen alltså. Skulle bara vetat då vad dessa öl skulle ställa till det. Blir så less, känns som att det förstörde allt. Men OM det var så, så måste det ju alltså ha FUNNITS nåt att förstöra? Och FANNS det, så borde det också finnas nåt reparationsbart.

Visst var det på gång, var det inte det? Kan det inte börja om då? Eller har han ångrat sig? Är så totalt utan koll, men känner mig nedslagen och uppgiven.

ÄG-fest om en vecka. Kommer ju att vara en massa folk, vi hamnar säkert ifrån varann, och han kommer inte att ta några initiativ, och så går jag hem därifrån fylledeppig och less över att det lite förtar glädjen över helgens resa till Eskilstuna för wien-reunion. Vaknar hellre bakfull i hans säng igen. Som det känns just nu.