Jättekul att träffa dom

16 mars

Vaknade sju, och sen mådde jag väl halvrisigt ett tag, men jag är helt förvånad över att jag inte blev bakfullare än jag blev. Var pigg och hyfsat välmående redan vid tolv, och sen var väl inte hjärnan med riktigt på datalabben, men det var okej, jag mådde inte dåligt alls. Axel kom inte, var nog rätt väntat, fattade han till och med själv igår. Jag och Viktoria jobbade ilag. Sista lektionen nu, bara ett litet jobbigt inlämningsblad som vi ska ses och göra. Kommer antagligen att tvingas ringa till Axel om det. Känns ju lite jobbigt, fast vaddå egentligen, jag bara fånar mig.

Sen kom jag på att jag missbedömt tiden och hade en timme på mig att packa och fixa i ordning allt. Helt väck i huvet var jag, men det gick vägen, och jag var på plats på tåget 17.12 utan att egentligen ha ätit frukost än. På tåget har jag mest filosoferat över hur kär jag är, och vad konstigt det är att jag känner MER nu när jag vet att det är kört. Helt supermiserabelt, och på nåt sätt skönt, för det är så påtagligt smärtsamt och nästan vackert. Som om jag frossar i den känslan lite, jag vet inte...

Träffade Kathi och Siri på perrongen, och vi gick hem till Siri och fikade. Otroligt vad snabbt allt blev precis som vanligt. Jättekul att träffa dom, dock bara less på den förbannade hostan som är värre nu igen. Siri bor jättemysigt. Skönt att krypa i säng, låg och småpratade lite, låg och tänkte på Axels förbannade leende, för så patetisk är jag, och nu är han helt bara bäst, men det måste ju gå över. För det gör mig så sur att jag ska vara en sån liten loser. Samtidigt som jag som sagt frossar i känslan, helt skumt. Vill hem och skriva låtar eller nåt. Fast att skriva en massa låtar om nån är väl det mest förnedrande man kan göra egentligen.