Kan lämnas plats för nån annan att tråna efter

23 mars

Haft en ganska osocial dag, men det är väl bra för hostan att inte prata så mycket. Gick till Hjalmar Brantingsplatsen i solen. Det var ju LITE jobbigt, men kul att gå över bron. Dum mot mitt skröpliga ben bara, nu får jag säkert nåt muskelproblem snart igen. Handlade konstiga saker på ÖB och i asiatiska affärer. En rolig tant kom in och frågade ägaren "Är det den här butiken som kallas för invandraraffären?".

Åkte bussen hem. Gick på institutionsmöte. Tråkigt, jag fattade inte mycket. Men professor Peter är också trög, han fattade absolut inte det där med helfart och halvfart hur vi än förklarade.

Jag har satt mig i fälla vad gäller mailThomas. "Ring om du känner för det" skrev han. Suck. Men jag kanske gör det i alla fall, fast det säkert förstör allt.

Det har nu gått en hel månad då varenda dagboksdatum haft nåt skrivet om Axel. Idag är kanske första dagen jag kunde ha låtit bli. Är nog lugnt nu. Trist och så. Tomt på låtskrivardrivkraft. Men det är bra om det är så, så att det så småningom kan lämnas plats för nån annan att tråna efter. Nu finns ju såklart ingen. Men Axel fanns ju inte heller innan han plötsligt gjorde det. Önskar mig tillbaka så förbannat ibland, till de där få dagarna då jag njöt av att snacka med honom, hans leende, känslan av att han tyckte mycket bra om mig åtminstone som kompis, kanske mer... Kan fortfarande tänka att han faktiskt var riktigt intresserad av mig då, men ändrade sig sen. Jag vet ju inte alls. Får nog aldrig veta heller. Hoppet har inte heldött, men det borde det.

Oj, tappade bort dagen nu. Jag gick hem och gjorde pizza. Sen tänkte jag ha pluggarkväll och imorgon göra allt för att få en social kväll, blev dock ingen pluggarkväll alls, sitter bara och trivs, spelar gitarr, gör onödiga saker som att skriva punkter i bra-boken, och varje timme känns värdefull, så vad hade en utekväll haft för värde annat än att ge en känsla av att ha "gjort nåt"? Jag trivs ju så här, varför kan jag inte låta mig göra det?