Formuleringsplaneringen bara tumlar runt

13 mars

Nervös. Och hatade att pilla i mig frukosten. Sen var jag ju föst med uppsatsopponeringen, och hade inte tänkt på vad jag skulle säga om min egen uppsats, rätt pinsamt. Filosofkillen och professorn var på mig med jobbiga frågor. Sen var jag ju rätt bra på att opponera på Marie i alla fall.

Axel söt idag. Kanske har det blivit konsekvens i det nu. Jag och Jenny åt baguette, och jag blev mätt på två tuggor. Det var den dagsaptiten. Jenny frågade om det var för Axel, men det kunde jag förstås inte erkänna. Pratade lite kort med honom innan vi började igen. Bara uppsatsopponeringssnack.

Stack tidigare för att ta hand om en tvättid. Sen satt jag och tänkte en stund, beslöt mig för att i morgon MÅSTE det ske, skiten ska fås ur världen, kan bli så skönt.

Pratat i telefon sen hela kvällen, kanske är jag inte alls så sjysst mot min hals. Först Anna. Gick rätt så bra, hon höll igång samtalet själv. Sen pratade jag med mamma en stund. Var så igång sen att jag impulsringde Anine. Det var jobbigt. Här ringer man och väntar sig ett glatt överraskat hej, och så är hon inne i en flera månader lång depression med medicinering och hela skiten. Vad säger man? Jaha. Och jag är lite förkyld... Så sen blev jag tvungen att ringa upp Åsa för att liva upp mig igen, och vi kan ju aldrig sluta när vi börjar.

Som sagt, kan det vara så att jag verkligen vågar snacka med honom i morgon så är det ju skitbra, för det kan inte fortgå så här, jag kan ju inte njuta av livet så länge jag har han i skallen. Bara grubbel och tjafs. Och går ju mycket hellre på fest på torsdag om jag slipper vara spänd och planerande och med jätterisk att bli besviken. Och wienerhelgen kommer att bli skitbra om Axel då redan är glömd.  Måste bara bli så här. Klarar jag det, visst gör jag? Trots att formuleringsplaneringen bara tumlar runt i huvudet, man är ju för fånig. Han kommer säkert inte imorgon bara därför.