Miserabelfull

15 mars

Oj vad folk har hällt öl i mitt glas hela kvällen. Huvudsaken är väl inga black-outer. Jobbiga är hur man känner. Hur man kommer på sig själv med att veta att man inte skulle säga nej till nånting alls för att man är så förbannat kär i en viss person. Fast det blev nu inget. Och jag är nu bara miserabelfull. Och garanterat bakfull imorgon.

Vad är det här för jävla skit? Allt bara snurrar ner, ner, ner. Suck. Slänger pennan på sin plats, och sover till en illamående morgon.

(16 mars)

Okej, den nykta versionen av 15 mars:
Var på föreläsning, kändes rätt så segt, fattar inget, men jag ska ju ändå vara cool och åka på popfestival i England i stället för att göra tentan. Strulade på med saker sen, ringde grejer, betalade tillbaka pappaskulden, handlade. Sämre i min hosta, kände mig inte ett dugg på festhumör.

Björn var också lite risig, fast vi klarade väl att fixa festen rätt bra. Eller, han gjorde väl det mesta, jag satt mest och orkade inte bry mig riktigt. Var rätt sur ett tag också, för att inga av mina dök upp. Hade de bangat hela högen? Fast sen kom Marie och Inez, och de sa att grabbarna som förfestade hade ringt och var på väg. Så det ordnade till sig. Jag satt med dom, och det var lite segt, kände mig nykter och trist, började undra om jag verkligen trivdes i sällskapet, kom på att det kanske var Axel som saknades, och det störde mig ju. Tom och John var skitfulla, Tom välte ett rödvinsglas över John. Jag pratade en del med Marie och Inez, de är nog rätt okej faktiskt, fast väldigt tighta, släpper inte in riktigt. Känns som att alla faktiskt är lite så, fast sen kom tre kompisar, eller kompisars kompisar till Tom, riktigt sjyssta tjejer, och kvällen började arta sig. Fick i mig lite mer öl, tog det INTE lugnt. Men folk hällde ju över sina ölglas i mitt också, kan ju inte jag hjälpa... Och så kom Axel, och var skittrevlig förstås. Och allt eftersom jag fyllnade till önskade jag bara att han skulle vara en skitstövel och utnyttja min oförmåga att stå emot honom, men han gjorde inte det, han är ingen skitstövel.

Jag lovade hänga med nånstans med tjejerna, minns ej vart vi gick riktigt, men det snöade och kön var lång och seg. De andra droppade av, de flesta. Jag bestämde mig för att dra, jag med, när det aldrig hände nåt med kön trots att jag var helt extremt pissnödig. Och så var jag sådär efterbliven och bara stack utan att säga hejdå till någon. Travade raka vägen hem, dvs förbi näckrosvåldtäktsparken. Ett mått på hur full jag var antar jag, men gick ju bra. Pissade inte ner mig heller, utan hann hem. Tror den promenaden gick snabbt. Och dödskär var jag, och skitless över det faktumet.