Så jag pessimistar mig

25 februari

Rätt jobbig feministträff hos mig, blir så osäker när de andra är så smarta, och känner mig som den där jätteblyga typen som jag var för ett antal år sen och nu i de flesta sammanhang arbetat bort. Alla var för övrigt riktigt sega idag. Satt och käkade godis.

Sen har jag försökt plugga vilket inte har gått nåt vidare idag heller. Helst vill jag bara ligga och tänka och lyssna på musik eller nåt.

Är nervös inför imorgon. Mycket jobbigt att tänka på. Ska infa om äg-festen, känns jobbigt eftersom jag känner mig som en töntig engagerad person. Så är det jobbigt att jag sa till Jenny det där om Tom, nu kommer ju hon att tänka på det så att jag blir nervös. Och så det här jag har fått för mig med Axel, jag lurar mig säkert bara, det jag tror mig tända till på när det gäller honom är väl inget annat än möjligheten att han skulle kunna vara intresserad av mig. Och den grejen är ju också helt tagen ur luften, tror jag i alla fall. Fast för alla andra går det väl till precis så? Prata - kompisar - bra kompisar - mer än kompisar - fest - tillsammans. Men jag kan ju fortfarande inte tro mig höra in bland alla andra. Så jag pessimistar mig och tänker att jag bara hittar på, nu igen. Att han aldrig tänkt tanken på mig som mer än en vanlig trevlig tjej som går bra att umgås med på raster. Jag är bara ovan vid att nån kille väljer mig som kompis och därför blandar jag ihop det med andra grejer.