Decimeterstora silverfiskar bakom spisen

10 februari

Frukost halvnio. Sen drog vi igång med skrubbstäd och så... Fick klart det i alla fall, men inte mycket annat. Fast Håkan dammsög upp decimeterstora silverfiskar bakom spisen. Kalle är lika lat som mig så det är alltid skönast att hänga med honom när nåt ska göras. Undrar om Rut blir less på oss.

Kollade lite lådfilm sen, och gjorde äppelbrygden, ser bra ut än så länge. Matlag och disk, och sen hade jag möte med Annah och Elsa, och sa knappt ett skit för jag orkade verkligen inte ha möte, och det ska ärligt talat bli så skönt att övergå till en annan arbetsgrupp snart.

Kollade ytterligare lite film med Rut. Vi hade det väldigt skrattigt. Och jag tänkte på att jag och Rut umgås nog för lite nuförtiden, och så kände jag att det är så skönt att hänga med nån man inte har så jobbigt fokus på, nån som man inte tar personligt om personen lessnar på nåt före en själv, eller avböjer nåt initiativ. Har så stora bekräftelsekrav för att det ska kännas helt bra med Kalle, helt ologiska krav. Och det är ju egentligen rätt så jobbigt. Vore skönt att slippa. Hur kändes det förr i tiden egentligen?