I såna lägen vore antagligen det ultimata att hångla ett tag

14 februari

Idag på frukosten gled vi in på alltför knepigt samtalsämne så jag var rätt nöjd att tvingas skynda mig iväg. "Ja tänk vad jobbigt om nån skulle flytta in som man blev kär i... Hur skulle man ta det? Fast det kanske skulle vara helt grymt..." pratade Jane. Sån tur att mitt kännasigträffad-leende kunde bero på Kristian. Men jag gick som sagt därifrån sen.

Har grejat och pysslat med bandet idag. Mycket att fixa med. Sen for jag hem och käkade, såg lite tv, hade första kontaktgruppsmötet, sjysst! Och såg lite på Jackass sen. Jag och Kalle hängde runt lite på det där "vad ska vi nu hitta på för ursäkt för att umgås, vad finns att göra som inte är för företagsamt"- sättet. I såna lägen vore antagligen det ultimata att hångla ett tag i stället för att hänga omkring och prata krafs, sniffa i äppelglögghinken, och så vidare. Varför inte? Hur kan man med att gå och hålla på så här, jag VILL ju bara hångla med honom.