Efteråt gick mina relationsstadgade nykteristbandkompisar hem

19 februari

Så har jag haft min första uteställespelning. Den gick riktigt bra, rätt lustigt upplägg med det andra bandet som stod och gjorde konstiga ljud emellan, trots att alla stod och tittade på oss. Inga missöden. Efteråt gick mina relationsstadgade nykteristbandkompisar hem, jag festade vidare med Gunnel och Annika, och det var trevligt, men jag kom på mig själv med att glömma bort att spana på folk. Om det har nåt att göra med Kalle så är det ju rätt illa. Typ, ingen poäng med att ragga på folk när jag vet att jag ändå får äta frukost med han jag helst av allt vill äta frukost med imoron ändå. Är det så? Helt klart är det hög förälskelsefrustrationsnivå just nu i alla fall. Men leder den nånstans?