Egentligen funkar inte matten nu

13 februari

Städade lite i lekhallen, sen var det rep igen. Lite långsammare framåt idag, hårddiskrafs. Nova klantade sig med en nyckel. Jag klantade mig på Willys. Sen for jag hem och lagade käk, och så försökte vi kolla på filmen med nudiststranden, men den var ju mest bara störd.

Det är knäppt nog, det här att jag som vegan kan få ut nåt av att gå och titta på en massa oveganska godsaker... att det ger en viss tillfredsställelse att bara tänka sig ätandet. Men nu kom jag på att det är så när jag umgås med Kalle också. Om jag sitter i närheten av honom, sådär så att jag skulle kunna lägga en hand på hans rygg, bara jag flyttade armen lite... så ger det mig nåt bara av att tänka mig in i det.

Egentligen funkar inte matten nu. Siffran för hur gärna jag skulle vilja komma nära honom, kanske bara en endaste gång, är så hög att den borde få mig att göra allt för det. Siffrorna för obehagsrisk borde vara så pass mycket lägre. Ändå är det en omöjlig tanke, jag gör inget och jag tänker inte heller... Fortsätter bara tramsa.