Så fort jag provar det i huvet

7 februari

Sopkörningen var kul! faktiskt. Sen käkade vi lite, körde tillbaks hyrbilen. Tog en promenad. Kalle hängde med en bit. Kändes tydligt den där grejen att så fort jag börjar tänka på om jag på allvar borde göra nåt och provar det i huvet i en situation, känns det ju bara helt uppåt väggarna och galet, för hur kunde jag få för mig att jag skulle vara kär i honom? Plötsligt är det som bortfluget. Hm. Kanske vill jag alltså ha läget oförändrat trots allt?

Mötet ikväll gick bra. Jag är invald i kontaktgruppen, känns skitbra!