Hur stor del av umgängesviljan är bekräftelsesökande?

12 februari

Usch, jag sover alltid så kasst när jag har druckit. Men det blev ändå en helt okej repdag. Trist att det alltid är jag som lessnar först, de andra är såna repomaner.

Det är konstigt, nåt kändes verkligen så bra igår när jag lade mig, men på morgonen förstod jag inte riktigt vad, och i stället återkom den gamla osäkerheten "var jag för på igår?". Men det där lugnas ju alltid av att se att om jag nu var det så är ingen skada skedd.

Ikväll hade jag sett fram emot filmkväll, men Håkan stack på fest, och Kalle och Jane var ner på kalas hos Janet och dom. Jag orkade inget sånt, så kollade mina filmer själv i stället. Sjysst att Kalle kom upp ett par vändor och hängde med mig. Musikgissartävling, konstigmusiklyssning, sen ville han ha lite gitarrhjälp... Men jag är så undrande ändå. Hur stor del av umgänngesviljan är bekräftelsesökande, och hur stor del är annat? Hur tydlig är jag egentligen i mitt flirtande? Hur mycket gillar han det? Vad är det som skulle kunna ses som glasklart i den här märkliga situationen?