Det här att vi alltid byter mat

----------Ny bok: liljekonvaljomslag-------------

2 februari

Okej, vad blir det för tematik i denna bok? Värsta musikframgångarna? Fortsatt lagom slapp harmoni? Trygg i mig själv? Kärlek?

Jo säkerligen en massa trams. Så är det ju alltid. Hela förra boken var ju en massa trams om en och samma person. Nåt säger mig dock att jag inte kommer att skriva en till bok om honom. Kanske nåt kapitel. Men det kan inte vara så här i all evighet, även om det verkar så.

Idag var jag tvungen att jobba i stället för att gå på bio med Kalle, och det var ju lite segt, men gick bra. Sen var jag hemma en snabbis (bröt nästan armen på en halkstig på väg hem) fixade pannkakor, och stack sen på rep hos Gunnel som gick bra.

En sån där liten fånig detalj som ändå knyter ihop mig och Kalle är det här att vi alltid byter mat. Minns den där gången när Kalle låtit bli att lägga ost på en del av sin pizza för längesen, och hur betydelsefullt det kändes. Men det är ju inte fånerier, utan en vetenskaplig sanning att man blir tillfredsställd av att ge bort/låna ut saker till de man tycker om. Nu har det blivit helt naturligt, finns inte minsta jobbiga känsla att nån bjuder mer än den andra. Det är väldigt praktiskt.

Och det handlar inte bara om att vårt käk flyter in i varandras, det gäller också musiksmak, engagemang för varandras rep och jobb, sätt att snacka, dygnsrytm. Känns som att jag fått en halv hund nu också. Hur låter det här? Skulle jag vara så här involverad i en pojkvän skulle jag ju nästan tycka det var äckligt. Men det är bara min kollektivkompis Kalle, som jag inte är det dugg ihop med. Då är det okej. Jag är inte ens skitnära kompis med honom, det har bara råkat bli så här av konstiga tillfälligheter

Men varför är det ingen som märker det? Undrar? Antingen är vi ju ett enastående exempel på att kompispar som trots heterosexualitet behåller allt på en superavspänd naturlig kompisnivå, trots att vi gillar varann så mycket. Eller så är nån av oss kär. Lite eller mer. Eller båda. Varför undrar ingen över det?