Det här paultjafset

12 januari

Dagssoundtrack: Underwater explosions / Guided by voices

Fick skjuts med tidningen. Låg i soffan sen och läste och försökte va vaken. For till Maria, där spelade vi dator, läste hennes gamla brev, slöade, babblade, hade galghumor och åt köttsoppa. Åkte hem och såg Wallace&Gromit, den nya. Pratat telefon med mamma. Idag har jag mått underligt enormt okej. Har jag verkligen redan hämtat mig?

Kan det verkligen vara så att det är okej igen? Jag är inte neråt alls just nu. Det här paultjafset känns inte farligt alls. Pinsamt, men inte sådär tungt hårt olidligt kvävande pinsamt, utan lite ironiskt flinande nervöst.
Men sen har jag svårt att säga om jag är kär eller inte. Mina drömmar är avklippta jättetvärt. Jag hoppas ingenting längre. Det enda jag väl hoppas lite på är att få lära känna honom lite, ge honom en annan bild av mig, kunna spänna av. Det vore oerhört skönt att kunna vara i närheten av honom utan att skämmas, kunna t.ex. gå och kolla vart Åsa är helt obehindrat. Uppnåeligt mål? Vet ej. Det beror ju på. Jag slutar i alla fall att gilla honom snart. Det måste jag ju. men om jag inte gör det? Måste. Man kan knappast va kär om man inte kan drömma.
Idag är allt lugnt i alla fall. Jag mår fint och känner mig i god form för att ta itu med morgondagen. Individuella valet börjar tjugo över två.

Förresten hade jag en kul dröm i natt som nästan känns pinsamt dum. I drömmar är allt så självklart och naturligt fast det egentligen är helt idiotiskt.
Jag drömde att när jag kom hem var den där sötnosen Axel hemma hos oss och sa att han skulle bo här en vecka för han hade ingen annanstans att bo. Jahapp, tyckte jag, inget konstigt med det. Och så kom mamma fram till att det inte fanns tillräckligt med sängar och täcken, så Axel måste ju sova bredvid mig i min säng. Konstigt förslag av mamma, tyckte jag kanske, men det skulle nog bli mysigt, ordentligt mysigt.
Vaknade innan det hann bli läggdags. Sen småflinade jag lite åt den drömmen hela morgonen.
Drömmar ska ju avslöja nåt av ens undermedvetna. Jag har väl inte tänkt på Axel på det sättet i vaket tillstånd, även om han är himla fin och verkar jättesnäll. Nejdå, jag är inte tänd på Axel. Han är alltför översöt, och har nån tjej också. Mitt undermedvetna är bara lite busigt, och ämnet sängar kom jag såklart in på för att Nils och Lena lånade mitt rum. Det skapade väl obalans.
Vilken idiotisk dröm. Men var jag inte LITE besviken när jag vaknade?