Han får aldrig vara i mitt synfält

23 januari

Dagssoundtrack: Outtasite / Wilco

Dag med vanliga tröga lektioner. Jag är på ganska bra humör. Syntestade mig. På spanskan såg vi på film. Sen spelade vi badminton och sånt på gympan. Åkte till mamma när jag kom hem, och sen for vi till hennes affär, byxor och två skjortor för 60 kr, livet är fint när man inte är klädsnobb. Hem och ryskaplugga.

Efter att ha gått förbi hans skåp ett par gånger utan att ens tillåta mig att kolla efter om han verkligen var där, kände jag efter ryskan att jag bara MÅSTE få se på honom, bara en tiondels sekund. Jag såg hur han satt i soffan, vänd åt det håll vi kom från. Han såg mig inte först, sen gjorde han det, och hans ögon verkade flina lite. Men min tiondels sekund var nu avverkad. Jag flyttade snabbt undan min blick och försökte att avslappnat titta rakt fram medan jag gick förbi honom. Jag hade så gärna sett på honom lite längre. Men jag kan inte längre se på honom. Han får aldrig mer vara i mitt synfält.
Han borde nog i alla fall ha fattat att jag lagt av med att glo nu. Så jag kanske snart kan börja slappna av och låta min blick glida över honom som om han vore vem som helt.
Undrar hur han tänker på i-valet. Är han skraj för att hamna i samma grupp som mig för att det skulle va pinsamt, eller bryr han sig inte så mycket? Sitter han och undrar hur stor del av lektionstiden som jag har honom i tankarna? Noterar han i ögonvrån åt vilket håll jag har mitt huvud? När han vänder sig åt mitt håll ibland, är det för att se efter om jag ser på honom?
Jag vet inte.
Jag vet ingenting om hur mycket han bryr sig. Men jag vill ju gärna se honom LITE nervös, LITE undrande.