i ögonvrån

15 januari

Dagssoundtrack:Sorry again / Velocity girl

Vad kul det är med psykologi! Gjorde inte ett skit i en studicell på historian. Engelskan och ryskan var normala. Sen var det matrast. Hade spanska i datasalen, och tog bussen hem sen. Spelat lite trummor och fortsatt med blandbandet. Okej humör, normalt.

Han är ständigt i ögonvrån. Där kan jag riskfritt notera att han är i närheten och iaktta honom. Men jag ser honom inte så bra då. Han är suddig och oskarp där i kanten av mitt synfält.
Grubblar över om han verkligen märker att jag slutat glo. Han kanske är så inställd på att jag alltid kollar på honom att han tror att jag gör det när han ser åt ett annat håll, så då står han väl där och känner sig iakttagen fast han inte är det. Men det får man väl tåla om man ska va sådär snygg som han. Han ska inte behöva reta upp sig för att man råkar va lite kär. Det är ju jag som lider. Men just nu lider jag inte så fasansfullt mycket. Det är bara mitt intellekt som knölar ihop sig. Idag när jag skulle sticka ner till tvåbussen kom han förbi i korridoren, och jag vek snabbt runt hörnet alldeles framför honom, han fick väja för mig, lade jag märke till i min ögonvrå. Han hade ju kunnat gå in i mig. Det hade varit en smula pinsamt. När kommer han att sluta vara en sån där enormt speciell nervframkallande person för mig?
Ingrid har i alla fall hittat på vem jag ska va kär i, och det har hon och Selvina så kul åt att jag nästan blir nervös. Det märker de såklart och retas, och jag flinar generat och undrar varför de ska tjafsa så mycket om just honom. Okej, de har rätt i att han är ganska så min stil vad gäller kläder. Och lite söt är han väl, jag gillar nog hans ögon. Men, näe... Jag är skeptisk. Kikar litegrann ändå såklart.