Normalt deppkär i Paul

20 januari

Dagssoundtrack: the wagon / Dinosaur jr

Hade historia och svenska på morron, blixthatade Ingrid utan speciell anledning. sen var det spanska, mat och psykologi. Psykologi är alltid kul. Smånervig håltimme sittande på golvet. Sen var det i-val. Hade kunnat hamna i samma grupp som han, men så blev det ej. Sen skulle vi snacka med bandet, men Åsa hade stuckit. Jonna och Sara verkar ha sjysst inställning i alla fall.

Jag hade nog faktiskt gillat att hamna i samma grupp som honom. Vi skulle va i grupper om fyra, och när några bestämt sig blev det kvar några klumpar i klassrummet som funderade över hur de skulle gruppera sig. Men han hamnade med några andra, och sa till Axel och Erik Berg "är ni med dom där två övergivna själarna då?" och syftade på mig och Linda. Så vi hamnade med ES2b:s näst snyggaste killar, man klagar väl inte, men...
Nån gång måste jag hamna i samma grupp som han. Det har säkert inte han nån lust med, men för mig vore det genomtrevligt och härligt pinsamt, som jag känner det nu.

Bandet blir bra. Det måste bli det. Jonna och Sara är såna genomtrevliga personer med exakt rätt inställning, just nu känner jag mig inte skeptisk alls. Då är jag snart trummis på riktigt. Tjoho!

Hursomhelst känns det inte helt vansinnigt kul att va kär idag. Orkar knappt tänka på honom. Det är ju lovande. Om jag börjar deppa över Paul nu igen kanske jag kan glömma honom snart. För jag ska ju faktiskt inte va kär. Jag gillar inte tanken på att han antagligen var väldigt nöjd och lättad över att slippa hamna i min grupp idag. Jag gillar det inte alls. Så det var nog tur att det inte blev så, då hade han säkert varit sur över min existens.
Det märks vad jag är i för läge nu. Normalt deppkär i Paul.
Hur länge ska han behöva finnas i min hjärna?