Räcker det inte med att sluta kolla på honom?

10 januari

Dagssoundtrack: Serpentine / dEUS

Kom sent till ryskan. Cafeteriasittande. Hade tyska, Fritiof impad. Slö engelska, ner på stan, sen hem. Nils och Lena kom. Jag slöade, dom gjorde mat. Åt god mat, och kollade sen på tv hela kvällen. På mer okej humör idag faktiskt.

Antagligen är jag redan på uppgång. Därmed inte sagt att jag mår bra, men det känns inte lika farligt längre. Visst överlever jag det här med Paul, men jag får panik när jag känner hur kär jag fortfarande är. Jag måste skita i honom nu, glömma, men jag kan inte.
Bara sett honom en gång idag. Det var lite grymt. Jag satt i cafeterian, och då kom han in och satte sig rakt framför det håll jag var vänd åt, men långt bort som tur var. Jag visste inte vart jag skulle kolla, satt och stirrade åt alla möjliga håll, och försökte se avspänd ut. Mina ögon ville bara se på honom, men jag höll dem i styr. Jag är ju kär. Förbannat kär, och han är så dödligt snygg att jag inte skulle kunna se mig mätt på honom om jag kunde se på honom. Men jag kan inte. Ska inte. Och det går att låta bli.
Skäms nog inte fullt så mycket längre. Har jag verkligen gjort bort mig så katastrofalt som jag tycker? Räcker det inte med att sluta kolla på honom för att ställa allt till rätta?
Jag är lättsammare idag.
Det är inte så farligt.
Om jag bara kunde sluta vara kär...

Kolla in denna låttext:
"I know I should be hating you
always end up heating me
I wish that I could hate you now
really wish I could be free"

Jag borde ju inte va kär. Det skulle va så mycket enklare om jag inte vore det. Men han känns som fastklistrad.